Svettigt. / Sweaty.

Dra åt helvete vad jag svettas. Det här stället är bland dom fuktigaste ställen jag har varit på. Och jag har varit på en del fuktiga ställen. Hmmmmm...

Ytterligare en långresa avklarad och jag kom till Mexico för första gången i mitt liv. Inte ofta jag kommer till länder där jag inte varit nu för tiden. Underbart ställe Acapulco. Eller i alla fall där vi bor för vi rör oss inte härifrån. Lite oorganiserat som väntat men underbart. Dock måste jag tyvärr tillägga att banorna är en besvikelse. Alla är väldigt ojämna och det ska tydligen bero på seismiska skiftningar som sker här. Dom är väldigt väldigt ojämna. Så om ni ser mycket lätta misstag på tv, så vet ni varför nu.

När lottningen kom så var det väl ingen överraskning direkt. Jürgen sa ju till mig innan vi åkte till Acapulco att vi kommer att mötas. Och han fick ju rätt. Jag skickade sms direkt och sa att det finns ju inte. Vad som inte finns heller är den mannens otur. Axeln är bra på honom äntligen, men så kommer han ner hit, får nageltrång i stortån och måste flyga hem och operera. Otur i kvadrat fan i mig. Jag sa dock till honom att han borde hålla sig borta från mig eftersom jag verkar vara en riktig otursfågel för honom. (Unlucky bird...?)

Nu fick vi till och med w.o. så Jürgens otur blev våran lycka. För sorry, jag älskar att få w.o. Det får man inte säga som idrottsman, men det gör jag.

Eftersom det är så sjukt varmt och fuktigt här så börjar matcherna inte före 16.00. Dom har till och med matcher som startar 22.00. Alltså inte före 22.00 på schemat. Det har jag inte varit med om. Så när man ska spela så sent så måste man också träna så sent. Bland annat för att spela under lamporna, men framförallt för att spela under förhållanden när solen inte lyser. För det är fruktansvärt stor skillnad. Från att vara otroligt livligt under dagen till att vara rätt dött på kvällen. Så dagarna blir otroligt långa. Man väntar på att få träna. 

IMG_2730.JPG


God damn it I am sweating a lot. This has got to be one of the most humid places I have ever been to. And I have been to a few very humid places. Hmmmm...

Another long trip is over and I landed in Mexico for the first time in my life. It's not often I come to countries for the first time in my life nowadays. Acapulco is amazing. Or at least here where we are staying because we do not move an inch from the resort. A bit disorganized as expected, but really wonderful. Sadly I have to mention how bad the courts are. All of them are very uneven and the reason is supposed to be due to the seismic shifts in the area. The courts are very, very uneven so if you see a lot of simple mistakes on tv, now you know.

When the draw came out I wasn't really surprised. Jürgen texted me before we both flew out that we would play each other in Acapulco. And he was right. I sent him a text as soon as the draw came out saying I refused to believe it. And what is also hard to believe is his bad luck this year. His shoulder is finally good and fit. But when he got down here he started having problem with an ingrown toenail, which he now needs surgery for so he flew back to Austria. Unbelievable really. I told him he should stay away from me because I really seem to bed bad luck for him.

We even got a w.o. so Jürgen's bad luck turned into good luck for us. Sorry, but I do love to get a w.o. I should now say that as an athlete, but I do.

Since it is so warm and humid here the matches start at 16.00. They even have matches starting at 22.00. Not before 22.00 that is! I have never experienced that before. When you play matches that late, you have to practice that late also. One reason is to play under the lights and one is to get used to the different conditions. Because the conditions are so different at night compared to when the sun is up. During the day it is really lively and at night it is much heavier and dead. So the days become extra long waiting to practice.


Mitt livs svåraste match. / Toughest match of my life.

Rotterdam gick inget vidare. Jag var lite orolig att det skulle gå så om jag ska vara ärlig. Jag misstänkte att jag skulle få en liten idrottslig baksmälla. Matchen efter man vunnit något stort är en väldigt svår match att spela. Inte för alla, men för rätt många. 

Som sagt, tankarna hade gått i dom banorna så därför är jag förvånad att det gick som det gick. Jag förberedde mig precis lika bra som jag alltid gör, men minuterna innan matchen var jag inte speciellt nervös. Och det är inget bra tecken för mig. Inget bra tecken alls. 

Turneringen i Rotterdam var lite tuffare än  vanligt eftersom det är den enda 500 turneringen den veckan numera sen Memphis gått ner till 250 klass. Så fler dubbelpar spelade Rotterdam. Logiskt. Och det är en tuff lottning vi fick. Dom spelade bra och returnerade otroligt bra. Edouard och Julien vann välförtjänt även om jag tycker jag borde och skulle spelat flera klasser bättre.

På ett sätt var förlusten bra, för även om jag kände mig lite avtrubbad innan matchen så var jag fan inte det efter. Att förlora gör fan i mig alltid ont och jag hoppas kunna använda det som en kickstart för hardcourt svängen.

Nästa tävling blir Acapulco, nästan lika vackert som Rotterdam...eeeeeeh! En tävling som jag alltid velat spela, men eftersom den gått på grus så fanns det inte en chans att jag skulle åka dit. Nu är det en hard court tävling så då var det inget att tveka på. Speciellt inte eftersom Lukasz spelar singel där.

Fick ett sms av Jürgen Melzer häromdagen där han sa att jag kommer ha honom som motståndare i Acapulco. Hans behandlingar har gått mirakulöst bra och han är redo att spela igen. Dålig tajming sa jag åt honom, men fantastisk kul att han är tillbaka. Jag vet hur dåligt han har mått.

Port of Rotterdam.jpg
promotour_bahia_de_acapulco.jpg

 

Rotterdam didn't go so well. I was a bit worried that it wouldn't to be honest. I had a suspicion that I would get a sports hang over. The match after you have won something big is a very difficult match to play. Not for everyone, but for many.

Like I said, I had thought along those lines so I was surprised that it still went that way. I prepared just as well as I always do, but the minutes right before the match I wasn't nervous at all. That is not a good sign for me. Not a good sign at all.

The tournament in Rotterdam was a bit tougher than usual and it is normally very tough. It is not the only 500 category tournament for that week since Memphis has gone down to a 250. So most of the doubles teams played Rotterdam. Logical really. And we got a tough draw. Thet played well and barely missed a return. Edouard and Julien won fair and square but I just think I could and should have played a bit better.

In one way, the loss was a good thing, I think. I felt pretty numb before the match but I really didn't feel numb after it! Losing always fucking hurt and I hope I can use this loss as a kickstart to the hard court swing.

Next tournament is Acapulco. Almost as nice of a place as Rotterdam...eeeeeeeh! It's a tournament I always wanted to play but since it was on clay I never saw the reason to go there. Now though, it's a hard court tournament so I didn't really hesitate anymore. And the fact that Lukasz is playing singles there made it an easy choice obviously.

I got an sms from Jürgen Melzer the other day that said I will have him as an opponent in Acapulco. His treatments have gone miraculously well and he is ready to play again. I told him it is bad timing, but I am very happy that he is back in shape. I know how much he has been suffering.

Glad. / Happy.

Australian Open blev ju min största succé i karriären. Hittills måste jag nog tillägga annars blir vissa tokiga på mig… Det sjuka i det hela är väl att jag inte kände att jag spelade på topp förrän semifinalen. Serven stämde inget vidare i dom andra omgångarna eftersom jag håller på att lägga om den lite. Dock fungerade allt det andra mycket bättre. Men eftersom min styrka, serven, inte fungerade så var känslan att mitt spel inte riktigt flöt på. Men mina svagheter var mycket bättre än vanligt. Mysko hur all fungerar.

Vi börjar ju med två stabila omgångar mot bra tennisspelare, men ändå gynnsam lottning för att vara en Grand Slam. Sen har vi en otrolig berg och dal bana mot Dodig/Melo. Vi leder första set med 5-2 och vi servar. Dubbelbreak alltså. Men tappar setet 5-7. Just då funderade man ju på om man skulle hinna med flyget samma kväll eller om man måste vänta en dag till. Men vi höjde oss och vann till slut.


464536405.jpg

Kvarten spelar vi väldigt stabilt igen. Jag servar fortfarande som en kratta tycker jag, men allt annat flyter på. Vinner första set och har flera breakbollar i andra men lyckas inte ta dom och vid 5-6 gör jag ett katastrofgame i egen serve. Men på nåt sett höjer vi oss igen och spelar ett felfritt avgörande set. Lukasz sista 5 game är nog bland det svettigaste jag varit med om. Han tar över helt och dominerar hela banan. Rätt skönt faktiskt.

Semin blev precis så tuff som jag trodde den skulle bli. Mika Llodra är ett geni på en dubbelbana och Nico Mahut kan precis allting. I den här matchen spelar vi verkligen på topp. Likadant som i kvarten tar vi första och har flera chanser att ta matchen i två set. Men efter 5 missade matchbollar i andra sets tiebreak förlorar vi det för att sen komma ut och göra ett felfritt 3e. Fy fan vad underbart.

Finalen då. Ja, det är många tankar man har innan, under och efter en sån match. Mina känslor innehöll rädsla, iver, nervositet, lycka, prestationsångest och allt annat som mer utbildade människor kan komma på åt mig. Prestationsångest har jag alltid i och för sig. Fruktansvärd prestationsångest. MEN…

Denna gången kände jag inte det så mycket. Jag kände kvällen innan att jag bara ville spela bra. Att jag nästan sket i hur det gick. Jag ville bara njuta och spela matchen. Det är det alla före detta mästare har sagt till mig innan dom andra finalerna. Att man måste njuta av tillfället, inramningen. Men det är inte så jävla lätt att göra det ska ni veta. Jag har inte förstått vad dom menat riktigt, men nu fattade jag. Jag längtade till matchen. Och det har jag nog aldrig gjort i hela min karriär. Jag repeterade till mig själv hela tiden under finalen njut, njut, njut, njut. Och det gjorde jag. Hela tiden! Vi spelar fruktansvärt bra och jag är fortfarande så sjukt glad att det borde vara olagligt att må så här bra.

Jag fick reda på efter matchen att vi inte tappade en boll i min serve förrän mitt sista servegame när jag skulle serva för matchen. 16-0 i bollar. Så självklart när vi bara tappar 3 poäng i min serve måste dom komma i samma game!!! Vi har lite tur vid 30-40 faktiskt när Klaasen har en volley som han sätter i tejpen, den missar han nog inte många gånger. Men vi lyckas, precis som under hela turneringen, på något sätt lösa situationen. När jag ser att min smash inte kommer tillbaka och jag hör game set match stannar allting för en hundradels sekund som känns som en evighet. Den hundradels sekunden är nog det underbaraste idrottsminne jag någonsin haft och någonsin kommer ha. Allt bara stod still. En hundradel för alla andra, en evighet för mig.

Jag går till våran box, Lukasz springer, och när jag kramar Bjösse så brister allting för mig. Precis allting. Mitt liv som idrottsman fick precis en mening.

 

464966791.jpg

Australian Open became the biggest success of my career. So far I guess I have to ad otherwise some people are going to crazy with me. The craziest thing about all this is that I didn’t feel like I was playing my best tennis until the semis. I didn’t serve very well in the other matches, partly due to me changing my serve a bit. Everything else worked great though. But since my biggest strength, the serve, didn’t worked it gave me the feeling that my game wasn’t working too well. Though my weaknesses where much stronger than usual. Weird how tennis works.

We start with two very good matches against good tennis players but they must be considered a good draw for being a Grand Slam. After that we had a real rollercoaster ride against Dodig/Melo. We have 5-2 serving in the first set and manage to lose it 5-7. In that changeover I was thinking about maybe making the flight in the evening or if I had to wait for the one the next day. But we raised our game and got the W.

In the quarterfinal we play a good match again. I still serve like a muppet, but everything else still works better than ever. We win the first set and have plenty of chances to break them in the second, but we don’t. Instead I play a horrible game at 5-6 and we lose my serve. But yet again, we raise our level for the 3rd set and play our best tennis to win in three. Lukasz last 5 games are a joke. He is on fire and it really seems like he can’t miss a ball! He takes over completely and dominates the whole court. Not a bad feeling for me to be honest…

The semis was just as tough as I thought it would be. Mika Llodra is a genius on a doubles court and Nico Mahut pretty much knows how to do anything. In this match we really play well from the first point of the match. All four of us are. Just like the quarters we win the first set and have chances to win in two. But we don’t of course. After 5 missed match points in the tiebreak we finally lose it and have to go and play a 3rd set yet again. And yes, once more, we come back stronger and play amazing and win in three. Fucking amazing!

So the final. You have a lot of thoughts before, during and after a match like this. It is the biggest match in tennis after all, in doubles that is. Mine included fear, eagerness, happiness, anxiety, nervousness and any other feelings more educated people than me can put into words for me. I always have anxiety before a match. I always want to play good and a lot of the times I have too much of it. BUT…

This time I didn’t. Not so much anyway. The night before I simply felt that I wanted to play well. I almost didn’t care in how it ended. I just wanted to perform well and enjoy the fact that I had the opportunity to play another match like this. All the advice I have gotten from former champions have included the word “enjoy”. You have to enjoy the match, the arena, the atmosphere. Embrace it. But it is not so fucking easy to do that. I promise you. I have never really understood what they meant before, but now I finally did. I was longing for the game and that is something I have never done before. I kept repeating to myself during the match “enjoy, enjoy, enjoy, enjoy”. And I did! The whole time! And we played pretty much the perfect match. I am still so unbelievably happy that it should be illegal to feel this good!


464968319.jpg

I was told after the match that I didn’t drop a point in my serve until the last game of the match. 16-0 in points. So of course when I go to serve for the match I lose 3 points and the get a break point. We get a little lucky at 30-40 when Klaasen misses a volley in the tape. A volley he should make and would make normally. But we manage, just like we did the whole tournament, find a way to win the match. When I see that my overhead isn’t coming back and I hear the words “Game, set and match” everything stops for me. Everything stands still. It’s just a hundredth of a second but it feels like an eternity to me. That hundredth of a second is and will probably always be the best memory I have in tennis. Everything just stood still. A hundredth of a second for everybody else, an eternity for me.

I walk towards our box, Lukasz is running, and when I hug Bjösse (Jonas) everything lets go. I can’t control my emotions anymore. My life as an athlete just got a meaning.

 

 

 

 

Australian Open.

Ja, var ska man börja? Vilka två veckor det varit. Vilka 3 månader det har varit. Försäsongen där jag bestämde mig för att jobba ännu hårdare. Eller bättre än vad jag normalt gör. Använda rätt folk med rätt expertis för att hjälpa mig. För att göra mig starkare. Det är här Ali Ghelem kom in i bilden. Jag kontaktade honom i Maj förra året då en magnetröntgen visade hur dålig min rygg var. Jag ville inte acceptera det och ville hitta en väg ut där jag bestämde över min kropp och inte tvärtom. Jag visste att det inte skulle bli lätt och att det skulle betyda och betyder mycket arbete. Ali jobbade med Robin Söderling förut så vi var redan bra kompisar och han hade lite koll på mig redan.

Jag ville hela tiden jobba hårdare och jobba mer, men Ali vägrade och skyndade mig långsamt. Till slut blev passen värre och värre och min kropp började svara på träningen. Utan Ali och Athletic1080 hade jag inte varit i närheten av den fitness jag flög ner med. Tack så mycket Ali!!!

I nästa blogg beskriven jag finalmatchen. Nu hinner jag inte mer eftersom jag är på flygplatsen här i Melbourne och väntar på planet. 


894675_229803707160927_554115298_o.jpg

Yeah, where should I start? What an amazing 2 weeks this has been. What an amazing last 3 months it has been. The pre season when I decided to work even harder than I normally do. Or better than I normally do. To use the right people with the right expertise to help me. To make me stronger. It is here that Ali Ghelem comes into the picture. I contacted him in May last year when I got the result of an MRI back that should how bad my back was. I didn't want to accept it and wanted to find a way where I was in control of my body and not the other way around. I knew it wouldn't be easy and that it would mean and still means a lot of work. Ali used to work with Robin Söderling before so we were already good friends and he knew me and my body a bit which saved us some time.

I always wanted to work more and harder but Ali refused to let me. After a while we started to work harder and harder and my body started to slowly answer to the work we were putting in. Without Ali and Athletic1080 I would not have been even close to being fit enough to fly down here. Thank you for everything Ali!!!

In my next blog I will talk about the final. But I don't have time right now as I am at the airport here in Melbourne waiting for my flight.

Bra start. / Good start.

Det är inte många saker som känns bättre inom tennis än en smidig förstarunda i en Grand Slam. Mycket stadig match av mig och Lukasz. Inte en breakboll emot oss och det gillar jag. Som ni säkert vet om är det sinnesjukt jävla varmt här nere. Heatwave som dom säger. 4 dagar, inklusive i morgon, alla över 40 grader. Och när det är så varmt då går det fruktansvärt fort när man spelar tennis. Bollen beter sig nästan som en gummiboll och studsar överallt. Svårspelat till en början, men underbart när du känner dig bekväm. Passade oss som handsken.

Annars har hela tiden sen Sydney gått åt att träna, träna och träna. Jag har tvingat ut på Thomas Johansson och Jonas Björkman att slå med mig. Båda coachar mig för övrigt lite. Eller lite mer än vanligt kanske jag ska säga. Tompa har kollat på min serve för jag vill finslipa den lite och ändra några saker. Och Jonas kollar dubbelspelet. Är en underbar känsla att ha två såna killar i sin hörna och som kompisar.

Heat rule förstörde dagens spelschema. Det borde förstört dom två andra dagarna med. Match i morgon. Om värmen tillåter.

-----------------------------------

Not a lot of things feels better than having a comfortable first round win in a Grand Slam. A very solid match by me and Lukasz. Not a breakpoint against us and I like that. As you probably already know it is disgustingly hot down here. Heatwave as they say. 4 days, including tomorrow, has all been over 40 degrees. And when it is this warm, playing tennis is a very very fast sport. The ball behaves like it is made out of rubber and it is bouncing all over the place. Tough to play as a start, but wonderful when you feel comfortable with it. perfect conditions for us.

The time since Sydney has all been about practice, practice and practice. I have forced both Thomas Johansson and Jonas Björkman to hit with me. Both of them are coaching me a little. Or a little more than usual is probably the right thing to say, eeeh write. Thomas has been looking at my serve that I want and need to change a few things on. And Jonas have been looking at my doubles game. A wonderful feeling to have these two guys in my corner and as good friends.

The heat rule was in effect today and ruined parts of the schedule. It should have ruined parts of the last two days schedule as well. Match again tomorrow. If the heat allows it.

 

Rostig. / Rusty.

Ja, det är alltid en lite mysko känsla att stå på en matchbana i början på säsongen. Rostig är ett ord som många använder. Och det är ju lite så, det känns inte direkt smidigt därute. Dock måste jag säga att det känts mycket sämre än vad det gjort i år. Brisbane var helt ok tycker jag även om det slutade rätt snöpligt.

Första matchen spelade jag och Kevin väldigt stabilt och jag kom på mig själv tänka under matchen att det här går ju alldeles för smidigt och kommer säkert ändras snart. Men nej, vi spelade stabilt och sjukt skönt med en vinst i första matchen. Det snöpliga kom i andra matchen. Vi spelar bra igen, väldigt stabilt och är aldrig hotade i våra servegame. Speciellt inte Kevin, satan vad han servar! Men vid 6/4, 5/4 och Kevin servar så händer vänder allt. Kevin servar tyvärr sämre och det finns en förklaring till det. Innan matchen fick jag värma upp med hans coach eftersom han hade lite feber. Otroligt schysst av Kevin att ställa upp och spela och jag sa till honom att han inte var tvungen såklart., men till slut orkade han inte. Efter matchen när adrenalinet runnit av honom så började han må mycket, mycket sämre. Nästa morgon såg han ut som om han hade brottats med sina kuddar hela natten och förlorat på tekniskt knockout. Han drog sig ur singeln på kvällen. Som sagt otroligt schysst av honom att ställa upp i dubbeln!

Det blev att dra till Sydney och förbereda sig där. Tyvärr blev det tuffast möjliga lottning mot tvillingarna. Men turneringen i Sydney var monstertuff i dubbel. Jag och Kubot gör en helt ok match mot dom. Ett slarvigt servegame av mig i första set gav 3/6 i baken. Sen i andra spelar vi verkligen upp oss och har flera chanser att ta med oss setet till ett supertiebreak. Men tar man inte chanserna mot Bob och Mike så får man betala för det. Varje gång.

Så nu är jag i Melbourne. Snabba ryck, 3 städer på några dagar. Jag bokade ett eftermiddagsflyg så jag kunde mosa kroppen ordentligt i gymmet på morgonen. Hatar att vara kvar på ett ställe där jag torskat plus att jag älskar Melbourne. Nu har jag några dagar på mig att finslipa Grand Slam formen. Eller grovslipa.

-----------------------------------------------

Yeah, it’s always a weird feeling to stand on a match court for the first time of the season. Rusty is a word that many guys use. And that’s kinda true, you don’t really feel smooth out there. But I have to honestly say that it has felt much worse than it has so far this year. Brisbane was totally ok even if it ended kind of abruptly.

Me and Kevin played very solid in the first match and I caught myself thinking that this is going too easy and it must turn around soon. But no, we played solid all the way and love the feeling of starting the year with a win. The abrupt part came in the second match. Me and Kevin play well again and we are never really threatened in our service games. Especially not Kevin, the man serves from a tree!!! But at 6/4, 5/4 and Kevin serving everything turns around. Kevin serves a bit worse and I feel his energy disappearing. There is an explanation for that. I had to warm up with his coach before the match because he had a bit of a fever. Really nice of Kevin to actually try and play this match at all. I told him I understood if he had to bag it of course. But in the end he didn’t have the energy for it. Not even 5 minutes after the match when the adrenaline had worn off a bit he started feeling much worse. The next morning he looked like he had had a fight with the pillows all night and lost by technical knockout. He pulled out of singles later that evening. Like I said, really nice of him to try and play the doubles!

So I flew to Sydney to prepare there. Sadly we got the toughest draw possible against the twins. But the tournament in Sydney is extremely tough in doubles and any draw would have been tough.  Me and Kubot play a good match against them. One bad service game from me in the first set meant 3/6 but then we play better and better. We have plenty of chances to take the second set and into a supertiebreak. But  if you don’t take the few chances you get against Bob and Mike then you pay for it. Every single time.

Now I am in Melbourne. The fast paced life of a tennis player. 3 cities in a few days. I booked a flight in the afternoon so I could give myself a monster workout in the gym in the morning. I really hate to stay somewhere where I have lost plus I really love Melbourne. Now I have a few days to fine tune my game for the years first Grand Slam. Or grovslipa. Google it. Impossible to translate.

Top 5.

Då kör vi mina 5 bästa matcher för 2013 års säsong. precis som förra gången är det turnering, partner, motståndare och resultat.

5. Stockholm, Jonas Björkman, Gonzales/Lipsky, 6/4, 6/4

Den roligaste matchen för året och en av dom mest roliga matcherna jag någonsin spelat. Allt flöt på mer eller mindre. Jag och Jonas spelade bra samtidigt och publiken var med oss från första poängen. Fan vad jag älskar mitt jobb när man får uppleva sådana här saker.

4. Wimbledon, Daniel Nestor, Schwank/Zeballos, 6/1, 7/5, 6/3

Från början kände jag att allting skulle funka idag. Ett tuft par att möta på vilket underlag som helst men vi var aldrig riktigt hotade och att spela så bra i tre raka sätt är en otroligt mysig känsla.

3. Davis Cup Slovakien, Johan Brunström, Lacko/Polasek, 6/4, 7/5, 6/4

En av mina bästa Davis Cup matcher. Hade tränat otroligt bra och diskuterat mycket med vår kapten Fidde. Kände att jag kunde göra lite som jag ville i denna matchen och att jag hade det mesta under kontroll. Och det händer fan inte varje dag.

2. Montréal, Daniel Nestor, Bryan/Bryan, 6/7, 6/3, 10/5

Fy fan vilken match det här var. Inte nog med att jag spelade mycket bra, det gjorde vi allihopa, Daniel, Bob och Mike med. Det är den bästa dubbelmatchen jag någonsin varit delaktig i. Varje slag var hög klass och inramningen underbar. En nästan full grand stand i Montréal och nattmatch. Får gåshud att bara tänka på den matchen.

1. Dubai, Nenad Zimonjic, Davydenko/Norman, 6/1, 6/4

På en sidobana i Dubai. Har kunde jag inte sätta en fot fel. Jag vann till och med majoriteten av cross duellerna med Davydenko. Jag kunde träffa en enkrona med serven. Allt stämde. Det bara flöt på. Heaven on earth.

Det var dom 5 matcherna! Nu önskar jag er alla ett Gott Nytt År och hoppas att 2014 blir det bästa hittills för oss alla!

849127-sydney-new-years-eve.jpg

 

So here we go. My 5 best matches of 2013 and just like last time it is tournament, partner, opponents and score.

5. Stockholm, Jonas Björkman, Gonzales/Lipsky, 6/4, 6/4

The most fun match of the year and one of the most fun matches of my career. Everything went smoothly. Me and Jonas played well together and the crowd was with us from the first point. I really love my job when I get to experience things like this.

4. Wimbledon, Daniel Nestor, Schwank/Zeballos, 6/1, 7/5, 6/3

From the first point on I felt like this was going to work out. A tough team to play on any surface but we were never really threatened and to play this good in 3 straight sets is a very cosy feeling.

3. Davis Cup Slovakia, Johan Brunström, Lacko/Polasek, 6/4, 7/5, 6/4

One of my best Davis Cup matches. I had practiced really good and had a lot of positive discussions with our captain Fidde. I felt I could do as I pleased in this match and that I had it all under control. That doesn't happen often. At all!!!

2. Montréal, Daniel Nestor, Bryan/Bryan, 6/7, 6/3, 10/5

Damn this was a good match!Not only that I played extremely well, all of us did. Me, Daniel, Bob and Mike. All of us played great. This is the best doubles match I have ever been a part of. every shot had quality and the surroundings were amazing to. A pretty much full Grand Stand in Montréal and a night match. I get goosebumps just thinking of the match.

1. Dubai, Nenad Zimonjic, Davydenko/Norman, 6/1, 6/4

On a side court in Dubai. I could not put a foot wrong. I even won the majority of the cross court points against Davydenko. I could hit a 2 Euro coin with my serve. Everything worked. Heaven on earth!

There you go, the top 5 matches. Now I wish everybody a Happy New Year and hope that it will be the best year yet for all of us!

Ändrade planer. / Change of plans.

Egentligen skulle jag ju skriva om mina topp 5 matcher från 2012 nu, men tänkte det var lika bra att jag förklarar vad som hänt i December. Eller vad som inte hänt rättare sagt. Tyvärr kommer jag och Jürgen Melzer inte spela i Australien. Hans rehab har gått väldigt långsamt och det är inte ens säkert att han kan åka dit för att spela singel.

Vi visste i Shanghai att hans axel inte var bra, men det skulle inte varit några problem med att spela Australien. Nu går det inte alltid som man vill, eller nästan aldrig, så tyvärr kan vi inte börja vårat samarbete i Brisbane.

Vi har hållit kontakten flera gånger i veckan för att diskutera olika möjligheter. Och till slut kände vi att det skulle bli för svårt för honom att hinna bli redo till Australien. Jag ville inte heller hamn i en situation där jag måste leta efter en partner med bara några dagar till sign in. Det svider såklart, men vi får sikta på att börja i Zagreb istället. En tävling som jag inte vill spela i år, men nu så gör jag ju självklart det.

Så jakten på en partner började. Jag letade igenom anmälningslistorna till tävlingen, både i singel och dubbel. Så nära på en tävling är det lättast att hitta en singelspelare och det kommer bli ett kärt återseende med Kevin Anderson i Brisbane. Vi har ju spelat en tävling ihop och då gick vi till kvarten  i Wimbledon.

Sedan Paris Bercy hade jag gjort klart med Kubot att spela i Sydney eftersom Melzer skulle spela inbjudningstävlingen i Adelaide. Så jag tog diskussionen med Lukasz Kubot om att även spela Melbourne ihop. Då får vi även en tävling innan så vi kan spela in oss. Så så blev det. Alltså Kevin första veckan och sen Kubot för dom andra.

Två fantastiskt bra partners att få så nu gäller det att även jag levererar. Som sagt, det är inte ofta allt går enligt planen inom elitidrott, men det är bara att acceptera och anpassa sig.

---------------------------------------

I was supposed to write about my top 5 matches of 2012 now but I thought it was about time to let you all know what has happened in December. Or what has not happened actually. Sadly me and Jürgen Melzer will not play together in Australia. His rehab has gone very slow and it is not even sure he will be able to play singles here.

We knew already in Shanghai that his shoulder needed fixing, but it should not have been any problem with time for the new season. But, things don’t always got he way you want them to, or almost never, so we will not start our partnership in Brisbane.

We kept in touch several times a week during November and December to discuss different solutions or possibilities. And finally we both felt time was running out and he would not be able to be ready for Australia. I didn’t want to end up in a situation again where I only had a few days to look for a partner. This hurts of course, but now we will have to aim to start in Zagreb instead. A tournament I didn’t want to play this year, but of course I will now. Gladly.

So the hunt for a new partner started. I looked through the entry lists. Both for singles and doubles. This close to a tournament it is easier to find a singles guy than a doubles guy. And I will reunite with Kevin Anderson. We have played one tournament together and then we reached the quarters in Wimbledon.

Since Paris Bercy I have been set with Lukasz Kubot to play in Sydney since Melzer is supposed to play the exhibition tournament in Adelaide that week. So I talked to Lukasz about playing also Melbourne together. That way we get an extra tournament together and will be better prepared for Melbourne. So first week with Kevin and then Kubot for the remaining tournaments in Australia.

Two amazing partners to have so now it is important that I also deliver. Like I said, things don’t often go as planned in professional sport but you just have to accept it and adapt to it. 

Bottom 5.

Dom 5 bästa och sämsta matcherna från säsongen 2012. Då tänker jag bara på min individuella prestation. Enklare att beskriva det liksom.  Jag börjar med dom sämsta så jag inte känner att jag vill hoppa från en bro när jag skrivit klart inlägget. Efter kan jag se fram emot dom bra matcherna ju.

 Tävling, partner, motståndare, resultat.

 

5. Doha, Nenad Zimonjic, Heuy/Inglot 2/6, 2/6.

 Här var det inte mycket som fungerade för mig och oss. Det var vår första match tillsammans, vi vill båda visa varandra att vi skulle spela fantastiskt ihop. Men allting knöt sig i den här matchen. Det kan lätt bli så i säsongens första match. Jag kommer ihåg att jag kände riktigt osäker på banan och hade svårt med var jag skulle stå. Hatten av för Treat och Dominic som spelade felfritt. Sinnessjukt bra spelade dom.

 

4. Eastbourne, Daniel Nestor, Matkowski/Nielsen 2/6, 3/6.

 Här hittade varken jag eller Daniel någon harmoni i vårat spel. Det var grus i maskineriet från första boll. Kändes obekvämt matchen igenom. Det var bara att checka ut tidigt dagen efter.

 

3. Franska Öppna, Daniel Nestor, Dasnieres de Veigy/Serra 6/7, 3/6

 Paniken som man kände i andra set var inte rolig. Mer eller mindre omöjligt att tänka klart när detta inträffar. Att den här matchen hände i en Grand Slam borde räcka till att hamna på första plats. Men nej, jag har ett par matcher där jag spelade myyyyycket sämre. Tro det eller ej. Men den här sved som fan. Satan vad dåligt.

 

2. Båstad, Daniel Nestor, Monroe/Stadler 4/6, 3/6

 Tror inte jag har returnerat så här dålig i någon match som jag gjorde i denna. Kändes fan som att jag inte kunde träffa banan även om jag trillade på den! Jag ville så gärna fortsätta det underbara record som jag och Horia påbörjade där. Klart att det skulle hända på bana 1 också.

 

1. Montréal, Daniel Nestor, Flemming/Murray 3/6, 0/6

 Fy satan vad jag kan vara dålig på tennis ibland. Nästan fullsatt centrecourt i Montréal. Jag hade spelat sjukt bra i dom två matcherna innan. Och nu är jag så dålig som bara jag kan vara. Man vill bara fly. Man vill ju spela extra bra för sin partners skull på hans hemmaplan och så blir det såhär. Nä, fy fan. Såna matcher gör att man vill sluta spela. Direkt. Innan man ens tackar för matchen.

Dom 5 bästa tar vi nästa gang.

 ---------------------------

The 5 best and worst matches of the 2012 season. And with that I only mean my individual performance. Easier to describe and write about. I’m gonna start with the bad ones so I don’t feel like I have to jump off a bridge after I have finished writing. After this entry I can look forward to writing about the good matches.

 Tournament, partner, opponents, result.

 

5. Doha, Nenad Zimonjic, Huey/Inglot, 2/6, 2/6.

 Nothing really worked in this match for me or us in this match. It was our first match together and we really wanted to prove to each other that we were going to play amazing together. But everything went wrong in this match. It can easily happen in the first match of the season. I remember feeling very unsure of myself and was really struggling with my positioning. Have to take my hat off though to Treat and Dominik , they played amazing in this match.

 

4. Eastbourne, Daniel Nestor, Matkowski/Nielsen, 2/6, 3/6.

Neither me or Daniel found any harmony in our games here. Things didn’t work from the first point. Felt uncomfortable the whole match. There was nothing left to do but check out early the next day from the hotel and get the fuck out…

 

3. Franska Öppna, Daniel Nestor, Dasniers de Veigy/Serra, 6/7, 3/6.

The panic I felt in the second set was not fun. More or less impossible to think straight when something like this occurs. That this match happened during a Grand Slam should be enough to put make it to first place, but there are a couple of matches where I played muuuuuch worse. Believe it or not. But this one hurt. Horrible match.

 

2. Båstad, Daniel Nestor, Monroe/Stadler, 4/6, 3/6.

 I can’t remember returning worse than I did in this match. I felt like I could not hit the court even though I fell and landed on it! I really wanted to continue the amazing record me and Horia started . And of course it happened on court 1 also.

 

1. Montéal, Daniel Nestor, Flemming/Murray, 3/6, 0/6.

 My god I can be horrible at tennis sometimes. Almost a full centre court in Montréal. I had played really well in the previous two rounds before this match. And then I was so horrible, as horrible as only I can be. All you want to do is escape. You want to play well for your partner in his home tournament so when you don’t it simply adds extra stress and you end up playing like crap. Matches like this makes you want to quit tennis. Straight away. Before you even shake hands.

The 5 best matches will come in the next blog.

Val av partner. / Choice of partner.

Jag har fått lite olika förfrågningar om hur det går till när man väljer en partner. Hur man går till väga och vad man letar efter i den andres spel. Så det är väl lika bara att skiva några rader om det.

 

Hur man frågar är ju rätt enkelt. ”Får jag chansen på dig? Jag tror vi kan passa ihop och ha det riktigt kul.” Ungefär så funkar det faktiskt. Mycket mognare än så är det inte heller många gånger. Men det kan vara allt från ett sms, ett telefonsamtal eller att man går fram till personen i fråga under en tävling. Ofta sker detta i slutet av säsongen, efter Us Open normalt sett. Allt är dock otroligt hysch hysch och hemligt. Men en sak är säker, på touren förblir inget hemligt, det är ett litet dagis när det kommer till rykten faktiskt.

 

Vad letar man efter då? Ja där blir det genast lite krångligare. Alla är ju olika och alla söker olika. Men det är inte alltid så att ett partnerskap som man tror ska fungerar gör just det. Och ibland funkar dom som man aldrig gav en chans egentligen. Ofta gör tillfälligheterna större skillnad än kvalitéerna.

 

Först och främst söker du ju någon som spelar på den sidan du inte returnerar på. Det kan låta lite löjligt men det är det viktigaste skulle jag vilja påstå. Det är inte lätt att byta sida, det går, men det är inte lätt. Man blir ju bra på det man specialicerar sig på. Att det är svårt att byta sida har ingenting att göra med saknaden av talang i ditt spel. Det är faktiskt störst skillnad vid nät för dina inbrytningar. Dubbel går så mycket fortare än singel så det är dina instinkter som måste sitta. Och dom är inte lätta att lära upp på nytt.

 

Vissa söker till exempel efter en storservare medans andra söker en bra returnerare. Jag har ändrat min åsikt om just det under mina år på touren. I början av min karriär ville jag ha någon som returnerade bra, men nu gillar jag det bättre om han kan serva. Kan ju ha att göra med mina tre år med Horia och hans hästspark till serve.

 

En sak som jag märkt är otroligt viktigt för mig är jag kommer bra överens socialt med min partner. Jag måste vara kompis med honom. Annars blir träningarna inget bra, snacket på banan funkar inte och tilliten finns inte där. Där är jag kanske lite ensam dock. Jag vet att många inte funkar så, många ser det som ett jobb. Du stämplar in, gör dina timmar och går sen skilda vägar. Jag önskar nästan att jag funkade så, men tyvärr inte.

 

Så när du bestämt dig för allt detta så sitter du ner med din eventuella partner och diskuterar nästa säsong. Allt från en coach till en fysio till schemat. Oftast är schemat det viktigaste, man måste komma överens där. Jag och Jürgen satt på hans hotellrum under tävlingen i år och kollade på schemat tillsammans. Vi var mer eller mindre totalt eniga förrutom en eller två tävlingar så vi kände att det var bara att köra på.

 

Så nu gäller det att Jürgen blir frisk och kry så vi kan kämpa mot alla dom andra. Vi mot dom. Vi mot världen.

 -------------------------

I’ve gotten a few questions and comments on how it works when you look for a new partner. What you are looking for in his game. So why not write a few lines about just that.

 

How you ask is pretty simple. “Do you wanna go steady with me? I think we are a good fit and can have a lot of fun together!” It kind of works that way actually. The maturity level is actually not much higher if I can be honest. It can be everything from a text message to a phone call to talking to the player at a tournament. Normally it all takes place after the Us Open. Everything is very secret and no one should know anything. But one thing is for sure, on tour nothing stays a secret. It’s a real kindergarten when it comes to things like this and rumours.

 

So what do you look for? This is more complicated and everybody is different and look for different things. Sometimes a partnership that you think for sure will work doesn’t and the vice versa. Often circumstances make a bigger difference than the qualities of the players.

 

First of all you look for someone who plays the side you don’t. It might sound a bit ridiculous, but it could be the most important thing. It is not easy to change sides, it’s possible, but it’s not easy. You become good at what you specialize in. That it is difficult to change sides has nothing to do with the lack of talent in your game. The biggest difference is at the net when you need to cross. Doubles is much quicker game than singles so it is your instincts that have to work. And those are not easy to retrain.

 

Some guys search for a big server and some for a better returner. I have actually changed my mind about this over the years. I started out on tour looking for a good returner but have changed and prefer a partner with a solid good serve. Might have something to do with having spent 3 years with Horia and his canon of a serve.

 

One thing that is very important for me is that I need to get along socially with my partner. I have to be good friends with him. Otherwise the practices are not any good, the communication on court is bad and the trust is not there. I might be a bit alone in this. I know a lot of guys see this as a job and that you simply punch in and do your hours and go your separate ways at the end of the day. I almost wish I worked like that.

 

So when you have finally decided of all of this you sit down with you eventual partner and discuss anything from a coach, a physio or the schedule. Often the schedule is the most important, you need to agree on it and try to stick to it. Me and Jürgen sat in his hotel room in Shanghai and look at the schedule and discussed different options. We were in complete agreement except for a tournament or too, which was perfect really.

 

So now Jürgen needs to get fit so we can start fighting against all the others. Us against them. Us against the world.

Mör / Tender

Det är inte lätt att hitta nåt att skriva om under en off season. Men jag ska få ihop några inlägg innan året är slut. Har varit bedrövlig på det, jag vet. Blir ett inlägg hur man bestämmer sig för en dubbelpartner, topp 5 bästa matcherna och dom 5 sämsta plus lite annat hoppas jag.

Hur som helst. Just nu är det svårt att skriva mycket för att min hjärna fungerar ju knappt (vilket är normalt) men min fingrar orkar knappt trycka ner tangenterna på datorn. Försäsongsträningen är väl något av det tråkigaste en idrottsman kan göra. Speciellt när han är lite äldre och gjort det så många gånger förr. Jag alltså. Men jag är nöjd med hur det gått hittills. 

Dagarna börjar runt 08.00 och jag är inte tillbaka förrän 12 timmar senare. Hela dagen går åt att behandla och träna. Denna gången har jag lagt ner mycket mer tid än vanligt för att rehaba min rygg som har varit dålig mer eller mindre min hela karriär. Träningen har blivit en balansgång ju äldre jag blivit. Jag tränar inte mer nu, men jag tränar bättre. Mer kvalitativt. Och jag känner att jag håller på att bli starkare än nånsin. Sen om det är sant eller ej, det vet inte jag. Jag försöker lura mig att det är så i alla fall.

Men det här med att träna hårt är speciellt. Man blir mer eller mindre helt asocial. Man orkar inte. Äta, träna, sova. Mer finns inte på schemat. Och på kvällarna är man ju ett vrak i soffan. Man orkar knappt schamponera håret för att det är helt plötsligt så otroligt långt upp till huvudet...

Så nu börjar fingrarna titta tillbaka på mig för dom vill inte skriva mer, men dom vet att dom måste skriva detta på Engelska med och det trivs dom inte med just nu...

---------------------------------------------

It's not easy to find something to write about during the off season. But I will find a few things to write about still before the year is over. I've been horrible, I know. I'm gonna write one entry about how you decide for a doubles partner, top 5 matches of the year and the bottom 5 plus a few more things.

Anyway. Right now it is tough to write because my brain is barely working (which is normal) but my fingers barely have any energy to push the buttons on the computer. Pre season training is probably the most boring thing an athlete can do. Especially when you are bit older and you have done it so many times before. Like me. But I am pleased with how it is going so far.

The days start around 08.00 and I am not back until 12 hours later. The whole day is spent practicing and treating. This time I have spent much more time than usual rehabbing my back that has bothered me my whole career. Training has become more of a balancing act than anything else as the years have passed. I don't train more now, but I do it better. Better quality. And I feel I am becoming stronger than ever. Not sure if that is true or not, but at least I try to fool myself that that is the case.

The thing about training hard is a bit special. You become very anti social, you simply don't have the energy. Eat, train, sleep. There's just not time for anything else. And in the evenings I am simply a wreck in the couch. I barely have energy to shampoo my hair in the shower because all of a sudden my head feels like it is too far away from me.

My fingers are really tired now. They were tired already at the end of the Swedish part of the blog, so now they are really pissed off with me after writing the English part as well... 

Off season.

Träningen är igång. Och jag är sjukt trött varje kväll. Orkar inte göra mycket alls på kvällarna. I år har jag försökt vara lite smart (ja, smart) och inte börja träna för mycket tennis för tidigt. Så jag började med att bara köra fitness första veckan. Sen andra veckan blev det bara 3 tennispass. När man är en gammal dinosaurie som jag så får man börja tänka på kroppen mer än sin tennis. För jag vill inte gå igenom ett 2012 igen så som kroppen var då. Så jag jobbar på rätt hårt just nu.

Jag har inte kommit upp i full träning än, men växlar mellan 2-3 pass per dag. Nästa vecka har jag tänkt att det ska bli 1 tennispass och sen 2 fitnesspass. Och tuffaren än nu. Då kommer jag nog inte må så bra på kvällarna. Men det är så det är. Vem fan gillar försäsongsträningen?!?

Vilan var dock underbart även om det inte var tillräckligt, som vanligt. Dom veckorna går fortast på hela året. I början känner man att dagarna känns otroligt långa eftersom man inte gör någonting. Sen helt plötsligt har 3 veckor gått och man måste börja träna. Vad hände?!?

Men nu är jag i alla fall igång och jakten på att komma i så bra form som möjligt har börjat. Både jag och Jürgen har ju saker vi ska bli friska från. Men det ska inte bara bli bra, det ska bli bättre än innan. 

------------------------------------------------

The practicing has started. And I am incredibly tired every evening. I don't have any energy left to do anything at all. This year i tried to be a bit smart (yes, smart) and not start to practice too much tennis too soon. So I started with just doing fitness the first week. Then the second week I practiced tennis 3 days. When you are an old dinosaur like me, then you have to think about your body before your tennis. Because I do not want to go through another 2012 the way my body was then, so I am working really hard at it.

I have not started to practice fully yet, so I do 2-3 sessions a day. Next week I have planned to do at least 1 tennis session and 2 fitness a day. And tougher than now. Pretty sure I wont feel good in the evenings then. But that is how it is. Who the fuck likes pre season practice anyway?!?

The rest was wonderful even if it wasn't enough, as usual. Those weeks are the quickest of the year. In the beginning you feel that the days are very slow as you have nothing to do. Then all of a sudden 3 weeks have passed and you have to start practicing. What happened?!?

But now I am up and running and the hunt to get into great shape has started. Both me and Jürgen have things we need to get fit from. But we are not only going to get fit, we are going to get better than we were before.

Silly season.

Normalt sett brukar ju mitt silly season inlägg komma mycket tidigare än såhär. Men den här gången har allt varit mer komplicerat, så jag har inte kunnat skriva det. Dom sista bytena skedde väldigt sent på säsongen och vissa har väl till och med varit lite känsliga att skriva om. Så det var bättre att vänta några dagar extra än att skriva för tidigt tyckte jag.

Om ni inte visste det så ska ju jag spela nästa år med Jürgen Melzer. En kille som jag mött i en många, många år. Första gången vi träffades var när vi spelade Bundesliga i Tyskland för Krefeld. Då tyckte man han var en rätt talangfull grabb. Mycket har hänt sen dess. För oss båda.

Jag hade flera diskussioner med Horia Tecau om att spela igen så klart. Vi började prata redan i Hamburg när jag tog kontakten. Men Horia har andra planer för dom närmsta åren och kommer spela med Jean-Julien Rojer. Troligen blir det Juls som byter sida och ska returnera på forehand.

Efter det så var det mycket diskussioner med flera olika spelare, men mitt val föll på Jürgen för han är en så otroligt bra tennisspelare och fighter. Plus att han är en Grand Slam Champion. Det kommer bli lite ovant att spela med en singelspelare igen tyvärr, jag har inte gjort det sen jag spelade med Jarkko Nieminen. Och nu pratar jag inte om matcherna, utan om träningarna. Jag kommer ju få leta efter träningspartner varannan dag i alla fall när Jürgen ska köra singelpoäng. Men, spelar vi bra så är ju det skit samma.

Dom andra då?

Det blir två återföreningar nästa år. Den ena är Rohan Bopanna och Asiam-ul-Haq Qureshi. Den andra tar jag lite senare. Annars stannar några par ihop. Paes/Stepanek ska fortsätta. Dodig/Melo fortsätter ju naturligtvis. Jag vet inte vad spanjorerna ska göra om jag ska vara ärligt, men jag misstänker att Masters mästarna Marrero/Verdasco stannar. Granollers/Lopez vet jag inte om dom fortsätter, men det borde dom tycker jag. Självklart fortsätter dom två överlägsna paren för i år även nästa år, Bryan/Bryan och Peya/Soares.

Max Mirnyi har så vitt jag vet ingen partner för nästa år. Men det är för att han ska operera sig nu under off season. Han kände att han inte kunde lova något eftersom han inte visste hur hans fysik skulle vara.

Den andra återföreningen då? Den skedde så sent som i Shanghai. Zimonjic skulle fortsätta nästa år med Benneteau och Nestor hade gjort klart med Pospisil. Men efter en dålig höst så bestämde sig Zimo och Nestor att spela nästa år ihop.

Här kommer en sammanfattning om hur jag tror nästa år kommer se ut.

 - Lindstedt/Melzer

 - Peya/Soares

 - Bryan/Bryan

 - Paes/Stepanek

 - Zimonjic/Nestor

 - Marrero/Verdasco

 - Rojer/Tecau

 - Granollers/Lopez

 - Dodig/Melo

 - Bopanna/Qureshi

 - Fyrstenberg/Matkowski

 - Murray/Peers

 - Llodra/Mahut

Sen till sist har vi en otroligt glädjande nyhet. En comeback som vi alla är otroligt glada för att den sker. Efter sitt cancerbesked förra året är nu Ross Hutchins redo att göra comeback och kommer göra det med sin gamla partner Colin Flemming. 

-----------------------------------------------------

Normally my silly season entry comes much earlier than this, but this time things have been more complicated so I could not write it. The last few changes came very late in the season and some have even been a bit sensetive so I felt I could not write about them. Better to wait a few days extra than to write about too early about it.

If you didn't know it already, I am playing next season with Jürgen Melzer. A guy I have played for many, many years. We first met each other when we play Bundesliga in Germany for Krefeld. i remember thinking he was a pretty talented kid then. Much has happened since then. For both of us.

I had a few discussions with Horia Tecau of course about playing again. We talked the first time in Hamburg when I asked him for a chat. But Horia have other plans for the next few years and will play with Jean-Julien Rojer. Most likely Juls will be the one to change to the forehand side.

After that I had discussions with many players but I chose Jürgen cause he is such a great player and fighter. Plus the fact he is a Grand Slam Champion. It will be a bit weird to play with a singles player again, I have not done it since I played with Jarkko Nieminen. And I do not mean the matches, but the practices. Jürgen has to practice singles of course so we can't practice together all the time. But if we play good then who cares?

What about the others?

There are two reunions for next season. One is Rohan Bopanna and Asiam-ul-Haq Qureshi. I'll mention the other one a bit later. Some teams stay together like Paes/Stepanek, Dodig/Melo. I am not sure what the spanish boys are doing but I guess the Masters champions Marrero/Verdasco continues. I have not idea if Granollers/Lopez continues, but I think they should. Of course the two most dominant teams of the year will continue. Bryan/Bryan and Peya/Soares.

Max Mirnyi does not have a partner as far as I know. But that is because he needs surgery during the off season. He felt he could not commit to anyone without knowing how his fitness was.

What about the second reunion? Well, Zimonjic was supposed to continue next year with Benneteau and Nestor was set with Pospisil. But after a mediocre  fall they decided in Shanghai to play next year with each other.

Here is a of the teams I think will play together next year:

 - Lindstedt/Melzer

 - Peya/Soares

 - Bryan/Bryan

 - Paes/Stepanek

 - Zimonjic/Nestor

 - Marrero/Verdasco

 - Rojer/Tecau

 - Granollers/Lopez

 - Dodig/Melo

 - Bopanna/Qureshi

 - Fyrstenberg/Matkowski

 - Murray/Peers

 - Llodra/Mahut

And last but not least a comeback that makes me very happy. All of us are very happy to welcome Ross Hutchins back on tour. After his battle with cancer for the past year he is making a return with his old partner Colin Flemming.

Semester. / Vacation.

Det är väl ingen överraskning att jag hellre hade varit i London nu än på semester. Och även fast jag är på semester så skriver jag ett inlägg. Jag är rätt störd.  Hur som helst. Jag stack till Dubai några dagar efter Paris. Det sista man vill göra är ju att sätta sig på ett flyg i för många timmar och Dubai är den kortaste sträckan för att garantera underbart väder. 30 grader varje dag. Sol ger energi. Så är det bara.

Men ändå så känns det lite tungt att vara här. Jag kan inte sticka under stolen med det. Masters i London är en upplevelse. Det är där jag vill vara. Jag mår rätt dåligt att inte vara där.  Så enkelt är det. Jag skulle kunna sitta här och låtsas att det inte rörde mig i ryggen, men det gör det. Det svider och gör ont. Jag försöker bada bort det i havet här, men funkar tydligen inte. Testar med vin istället... Inte helt fel.

Dock är man ju rätt arbetsskadad och har gått till gymmet mer eller mindre varje dag. Nästa säsong ska bli bra. Den bara ska bli det!

Man försöker att inte snegla på ATP appen på telefonen för att se resultaten i World Tour Finals, men det går fan inte. Så det gäller att komma tillbaka starkare än någonsin och det är det jag tänker göra. Jag ska träna hårdare, bättre och smartare. Med betoning på det senare. Jag är 37 år nästa år, så det är nog dags att försöka bli lite klokare. 37...jävlar!

IMG_1397.jpg

 

It should come as no surprise to anyone that I would rather be in London right now than on vacation. And even though I am on vacation I still write a blog entry. I am not well in the head... Aaaanyway. I went to Dubai a few days after Paris. The last thing you want to do after the season is over is to get on a long, long flight and Dubai is the shortest flight with guaranteed great weather for Europeans. 30 degrees everyday. Sun gives you energy, that's just the way it is.

But despite that, you feel pretty heartbroken to be here. I can't hide that fact. Masters in London is an experience. That is where I want to be. I feel pretty bad not to be there. That is just the simple truth. I can sit here and pretend it doesn't bother me, but it does. That is just the way it is for me. I have been trying to wash away the feeling in the ocean here, but it does not seem to work. So I am trying with wine now instead... Not too bad.

But I am kinda messed up form my work. I have gone to the gym pretty much every day. Next season is going to be better. It is going to be great. It's just going to be.

You try not to look at the ATP app on the phone to check the scores at the World Tour Finals, but it is fucking impossible. So I simply have to come back stronger than ever and that is my plan. I'm gonna practice harder, better and smarter than ever. With emphasis on the latter. I am 37 next year, so it is probably about time to get a little smarter. 37...damn!

Paris, Paris...

Paris, Paris, det där satans Paris. Det är helt sjukt. Jag kan inte spela bra där. Det går bara inte. Inte en vunnen match på alla försök. Det är väl lika bra att skita i att spela den nästa år. Om man nu kommer in i den… Att jag inte gillar tävlingen är nog rätt uppenbart. Det är en väldigt cool center court dom har och en fantastisk laser show innan matcherna där. Det är riktigt bra gjort av dom. Men det som ingen ser, om ni inte besöker tävlingen är bana 1 och bana 2. Att det är dom sämsta matchbanorna på en 1000 tävling behöver vi inte diskutera, för det är dom punkt slut. Men jag vet inte många sämre banor på ATP touren. Och det vet dom om. Och det är synd.

Så, nu fick jag det ur systemet. Var inte meningen att klaga, det bara blev så. Det är av denna anledning jag inte har Twitter för jag skulle bara säga en massa skit som jag skulle få ångra. Har för många åsikter som jag säger högt. Och nu när jag skriver detta har jag ju valmöjligheten att gå tillbaka och censurera det jag skrivet. Och gör jag det? Nej… Twitter hade gett mig så mycket böter från ATP så jag skippar det i fortsättningen också.

Tuff match dock mot Horia och Max i Bercy. Vi har våra chanser, vilket man alltid har i en 6 och 6 match. Horia spelade väldigt bra måste jag säga och Max servade grymt. Men som sagt, vi hade våra chanser.

Det har inte varit lätt att byta partner nästan varje vecka efter sommaren, men jag har försökt göra det bästa av det. Jag och Kubot kommer nog testa nån vecka till nästa år dom tävlingar Jürgen inte känner för att spela dubbel i. För det kommer komma veckor när Jürgen inte vill spela och det kommer komma veckor när jag inte vill spela dubbel dom veckor han har en singeltävling inplanerad. Men jag ser fram emot nästa år!

Vi spelade på morgonen i Paris, så direkt efter matchen satte jag mig och letade efter flyg. För jag ville inte stanna en sekund extra än vad jag behövde. Jag sa till Horia matchen att jag hoppas du ser till att vinsten hjälper dig till London. Han skulle försöka…och fan vad nära dom kom. Ett supertiebreak ifrån att kvalificera sig. I dubbel kan mycket pengar och poäng hänga på sjukt små marginaler.

--------------------------------------------- 

Paris, Paris, this god damn Paris. It’s insane. I just can’t play well there! It’s impossible. I haven’t won a match there in all my tries. Might as well just skip it next year. If I get in that is…

That I don’t like the tournament is pretty obvious. Thy have a very cool centre court with an amazing laser show before the matches. They do that very well. But what most people don’t see, unless you visit is court 1 and 2. That these are the worst courts at any 1000 event is no need to discuss. They know it, we know it. But I would say they are among the worst on the ATP tour. And I think that is sad for being a 1000 event.

There, I got that out of my system. Didn’t mean to complain too much this time. This is the reason I don’t have Twitter because I would just say a lot of b.s. that would have to regret. I have too many opinions that I mention out loud. Even now when I have to time to go back and censor what I have written, I don’t do it. So no, I’m staying away from Twitter in the future also. I would get too many fines from the ATP.

But it was a tough match against Horia and Max. We had our chances, which you normally have in a 6 and 6 match. Horia played very well I have to say and Max served like a madman. But still, we had our chances.

It hasn’t been easy changing partner almost every week since this summer, but I have tried and really done my best to make it work. Me and Kubot will probably try a week or so next year also when my new partner Jürgen Melzer can’t play a week for some reason. But I am really looking forward to next season!

We played our match in the morning in Paris and straight after I went to book my flight out.  Because I didn’t want to stay there for one second longer than needed. I told Horia he should make the win count towards London. He promised he would try…and the got really close. One supertiebreak away from making it.  A lot of money and points can hang on one little supertiebreak in doubles.

Swe-Den

Vilken helg. Vilken jävla helg. Man är lite bakis så här dagen efter och då menar jag inte från alkohol. Det är en sån pärs, en sån otrolig anspänning när Davis Cup matcher blir såhär. Davis Cup när det är som bäst. Då spelar division eller spelare ingen roll. Spänningen är densamma. Helt jävla sinnessjuk. Hela Sverige hoppar!!! Eller i alla fall dom som var där.

Fredagen var rätt kass. 0-2 talar sitt tydliga språk. Ingen av killarna spelar bra även om dom har chanser att ta hem matcherna. Nerverna av att spela på hemmaplan i en match där vi inte var underdogs var rätt tydliga. Grabbarna mådde inte bra på kvällen det kan jag lova. Det är inte kul att vara i ett omklädningsrum efter vi förlorat båda matcherna på en dag.

Lördagen så var det dags för mig och Johan som vanligt. Jag hade inte tränat alls mycket under veckan. Arm problem från Stockholm Open veckan och dom tunga bollarna där hade lett till att min handled gjorde fruktansvärt ont. Efter en avbruten träning och efter att fortfarande inte kunnat träna för fullt på Torsdagen såg vi till att jag fick åka och göra en magnetröntgen på Fredagen. Turligt nog visade den inga ben eller ligamentskador utan bara inflammation och svullnad. Tack så mycket alla inblandade i min undersökning för att det gick att lösa så snabbt och så smidigt. Så jag kände mig inte så redo som jag normalt vill känna mig innan matchen och jag kan inte få in en endaste jävla retur i första set. Mycket sämre än så har jag nog aldrig returnerat. Johan spelar stadigt i returgamen och håller oss vid liv i matchen. Sen kommer jag in i det och vi vinner utan större bekymmer tycker jag. Efter breaket i andra set tittar vi aldrig tillbaka och gör det vi ska.

original.jpg

 

Så kom söndagen då. Och vilken söndag det blir. Äntligen vann vi en match igen. Det var alldeles för länge sedan och det har gjort ont för många gånger i Davis Cup nu. Markus går in och slår Nielsen i fem långa hårda set i en av dom svängigaste matcher jag någonsin sett. Och han vinner utan att träffa bollen mitt i racket under hela matchen mer eller mindre. Det är fan en konst det med. Sjukt krigarhjärta i den mannen! Dock borde jag också tillägga att Frederik var rätt slutkörd efter att ha spelat både på Fredag och Lördag.

3045573_570_321.jpg

Vår 17 åring då? Hur kan man vara 17 år och gå in och avgöra en Davis Cup match såhär? Jag skiter i vilket motstånd det är, det spelar ingen roll. Han är 17 år och går in och avgör. Nerverna är verkliga oberoende division. Han spelar otroligt mycket bättre än i Fredags och man märker hur han lärt sig sin läxa. Det är det talanger gör bra tycker jag. Dom är snabba på att anpassa sig. Elias har mycket mer drag i armen och mycket mer tyngd i slagen och vinner dom två första seten. Sen kom den där klassiska känslan efter han vann andra set. Den där ”Fan, jag kan ju vinna det här”-känslan. Och det gör att han slutar spela för att vinna utan börjar spela för att inte förlora. Men avslutar som om han hade koll på läget hela tiden. Tre sjukt bra sista game av honom.

Till er som kom och stöttade. Tack ska ni ha. Det var inte fullsatt men det lät fan som om det var det! Underbart när danska klacken börjar sjunga och den svenska hakar på. Match på banan, match på läktaren. Så ska det vara.

Nu är det sista tävlingen för året som gäller för mig. Tillbaka till vardagen. Paris är spelplatsen igen. Tävlingen där jag aldrig vunnit en match. Förhoppningsvis får vi en Onsdagsstart som jag bett om för jag behöver träna lite för att komma in på underlaget där. Denna vecka spelar jag med Lukasz Kubot från Polen och jag hoppas han kan hjälpa mig att få en hyffsad avslutning på säsongen. På tal om avslutning på säsongen så var det väl självklart att Horia skulle stå för motståndet, eller?

What a weekend. What a fucking weekend. I feel a bit hung over today and it is not from alcohol. It is such a tough thing to play Davis Cup. It is such a pressure cooker to play when the matches get like this. Davis Cup when it is at it’s best. Then the division or players don’t matter. The excitement is the same. Completely insane. All of Sweden is jumping!!! Or the ones that were there.

Friday was pretty bad. 0-2 is a pretty bad day. None of our guys play very well even if they have chances to win. The nerves of playing at home in a match where we were not underdogs were pretty obvious. The boys did not feel very good in the evening, I can promise you that. It is not very fun to be in a locker-room after two matches like that.

On Saturday it was time for Johan and me. I had not been able to practice much during the week sadly. A sore arm from the Stockholm Open week with the heavy balls there had led to a wrist that was killing me. After not being able to finish a practice and not being able to practice full on Thursday we took the decision to have an MRI on Friday to see what was going on and how dangerous my pain was. Luckily it did not show and bone or ligament damage. “Only” inflammation and swelling. Thank you everybody involved for fixing this so fast! So when the match came on Saturday, I didn’t feel that I had enough practice in me to be ready. And in the first set I could not make a single fucking return. I can’t remember having returned that badly ever. Luckily Johan kept us alive in the returning games. But after the first set I felt I found my range and after the break in the second set we win pretty comfortably.

And then Sunday arrived. And what a Sunday it turned out to be. We finally won a Davis Cup match again. It was way too long ago and it has hurt a lot playing Davis Cup the last couple of years. Markus beats Nielsen in 5 hard fought sets in one of the most up and down matches I have ever seen in my life. And he wins without hitting the centre of his racquet the whole day. That is a talent that too!!! He’s got the heart of a warrior, that is for sure. But I should ad that Freddy was pretty tired from having played on Friday and Saturday.

3045657_570_321.jpg

What about our 17 year old? How can you be 17 years old and win a 5th and deciding Davis Cup match? I don’t care who is on the other side of the net or what division it is. 17 years old and he clinches it for us. The nerves are real no matter what division. He plays a lot better than on Friday and you can tell he learned his lesson. I have found that that is what talents do. They adapt very quickly. Elias has more go in his arm, more flow, his ball comes off his racquet much heavier and wins the first two sets. Then that classical “Shit, I can win this”- feeling creeps up on him and he stops playing to win and instead starts playing not to lose. But ends the match like he always knew what he was doing. Three very good games from him in the end.

To all of you who came out to support us, thank you very much! It wasn’t a full house but it fucking sounded like it! I love it when the Danish supporters started to sing and the the Swedish supporters answers and stands up to them. A fight on court and a fight off court. Well done Sweden!

Now it is time for the last tournament of the year for me, back to reality. Paris is the crime scene once more. The tournament where I have never won a match. Hopefully we can get that Wednesday I asked for because I need to practice to get used to the surface. I play this week with Lukasz Kubot from Poland and I hope he can help me get a decent finish to this season. And speaking of a finish to this season. It was always Horia that was going to be my opponent here, wasn’t it?

Stockholm Open.

Först och främst. Sorry för att inte ha uppdaterat er under veckan, men det har varit otroligt stressigt och mycket att göra. Det blir så en vecka som denna. Jag är ju så otroligt sällan i Sverige så när jag väl är det vill man ju hinna med och träffa så många vänner som möjligt. Så bloggen fick bli lidande... Det får bli en snabb sammanfatting nu. 

Jag har verkligen sett fram emot den här veckan sen Us Open när vi bestämde att vi skulle spela jag och Jonas. Jag hade höga förväntningar på hur kul det skulle bli, men ändå blev det så mycket mer än så. Jag hade inte insett vilket stöd vi skulle få om vi spelade bra. Som jag sa i mitt tacktal, det kändes som att spela en 5e avgörande Davis Cup match från och med kvartsfinalen. Stampet, skriken, applåderna... Tack, tack, tack för allt. Ni som kom och tittade och ni som helt enkelt bara höll tummarna. Tack för allt! Ni förgyllde våran vecka och gjorde den bättre än vi någonsin kunde tro att den kunde bli. 

Matcherna då...?

Första matchen blev väl inget vi hade räknat med. Vi trodde vi skulle gå in som underdogs i alla matcher och kunna spela avslappnat. Nu fick vi en öppen match och kände väl oss båda lite spända. Jag måste säga att jag var oerhört imponerad av Isak som jag tycker spelade tennis på en mycket hög nivå. Hoppas han kan fortsätta i den stilen. Det dubbelspelet kan räcka långt. 

Kvarten var ju helt annorlunda. Vi visste att det skulle gå fort. Dom har ett jävla löd i armen Gulbis och Tursunov. Ett slarvigt game i första set gjorde att vi tappade det. Sen höjde sig Jonas nåt så in i helvete. Vilken match han gör. Tycker han är bäst på plan. Helt klart. Underbart att se och ännu underbarare att stå bredvid honom och inte på andra sidan nät som jag alltid fick göra tidigare. Ett av mina skönare serveess på matchbollen måste jag erkänna.

Semin finns ju egentligen inte. Vi spelar en fruktansvärt bra dubbel och slår ett världspar rätt komfortabelt. Denna matchen är en av mina absolut roligaste matcher i min karriär. Vilket tryck det var. Att få vinna en sån match inför släkt, vänner och hemmapublik. Fy fan vad roligt!!!!!  Jag fick ju nästan glädjefnatt efter matchen och skuttade ut för att tacka publiken. Ja, skuttade.

Finalen då. Antiklimax får man väl säga. Jag gör ett riktigt pissgame vid 2-2 och efter det springer dom ifrån. Jag tycker inte vi spelar så värst dåligt efter det, men dom har svar på alla frågor vi ställer och vi är helt enkelt ett nummer för litet denna gången. Eller två nummer... 

Nu är det Davis Cup som gäller och vi ska slå Danmark. Eller försöka. För lätt blir det inte. 

Hur som helst. Tack igen för allt stöd! Ni som kom och hejade var underbara!!!

segerbild.jpg

 

First of all, sorry for not updating you this week. But I am barely in Sweden during the year so when I am, I want to meet my friends and see family. So this time, the blog had to suffer. So I will do a quick recap now.

I have really looked forward to this week since Us Open when we decided to do this. I had high hopes of how fun this week would be. But still it exceeded any of my wildest dreams. I had not realized the support we would get if we played well. As I said at the prize ceremony, it felt like playing a 5th deciding match in Davis Cup from the quarters on. The pounding of feet, the screams, the applause... Thank you, thank you, thank you for everything. You made this week more memorable than me and Jonas ever imagined.

What about the matches? 

The first match was something we didn't think of. We thought we would play all matches being the underdogs and simply play without any pressure. This was an open match and we both felt a bit tight I would say. But I have to say that I am impressed with Isak and the level of tennis he played. I hope he can continue like this. Playing doubles like that can get him far. 

The quarters was completely different.  We knew this was gonna be a big hitting match. They have a lot of power in their arms Gulbis and Tursonov. They ate their spinach as kids surely. One sloppy game in the first set made us lose it. Then Jonas stepped up. The way he played the second set and the superbreaker is amazing. He is the best player on court. It was wonderful to see and even more wonderful to stand next to him as it was happening and not across the net like I usually had to... On match point I hit one of my most satisfying aces of my career.

The semis is just too much. We play so well. Almost a perfect match and beat a top team pretty comfortably. This match is one of the most fun matches in my career. For sure. The atmosphere was amazing. To win a match like this in front of family, friends and home crowd...it is just amazing! I was so happy after the match the I skipped out on court to thank the audience. Yes, skipped...

And then the final. Well, a bit of a disappointment to say the least. We were never really close. I play a very bad game at 2-2 and lose my serve and from that point on they just pulled away. I don't think we play particularly bad after that, they are just to good for us on that day. They have answers to all the questions we ask. Too bad we could make it a bit closer at least, then you never know what would have happened. But too good.

Now it is time for Davis Cup and we are going to beat Denmark. Or try to beat Denmark. Because it is not gonna be easy. 

Anyway, thank you again for the support. You have been truly amazing! 

What?!?

Nämen?!? Vad är det som händer? Robert vann en match i Asien? Det kan ju inte stämma. Men det gör det ju!!! Jag lyckades faktiskt. Eller vi lyckades ska jag väl naturligtvis säga. För Vasek är en jävligt bra spelare, det måste jag säga. Fan vad han lirade igår. Efter ett tajt förstaset där dom faktiskt servade vid 5-4 så släppte det och vi började spela ut. Även om man känner att man spelar bra, man tränar bra, träffen känns bättre än vad den gjort på länge, så är det fan inte roligt att gå ut och spela en match efter två förluster. Även om du vet att du gjort och gör allting rätt för tillfället så är det ändå skakigt i början av en match. (Eller allting rätt ska jag nog inte säga förresten, för har man gjort allting rätt så vinner man ju matcherna...)

Vi fick gå in och spela vår första match igår på grund av dom två (!) tyfoner som dragit in här. Det regnar oavbrutet!!! Vi tyckte ju alla att det var onödigt att gå in redan på en Måndag, men det här gången gillade jag det eftersom om det hade blivit torsk så hade jag ju fått flyga till Stockholm och förbereda mig med Jonas. 

Man kan väl inte kalla nästa match för någonting annat än intressant. Vi möter Nestor/Paes. Nestor min förra partner och Pospisil är trolig partner till Nestor för nästa år. Blir väl lite speciellt för alla det där. Eller kanske inte för Leander förresten.

Bilden nedan är en av vägarna här i Shanghai. Regnat nåt?

IMG_0999.jpg

 

 

What?!? It can't be true! Robert won a match in Asia?!? It can't be true! But it is!!! Or we won a match is the right thing to say I guess. Because Vasek is a very good player! And he played great yesterday! After a tight first set where they actually served at 5-4 we loosened up and got rolling in the second.  Even if you have felt that you are playing good, you practice great and feel that you are hitting the ball as good as you ever have, it is not fun to go out and play a match after two losses. It never is. Even though you know you are doing everything right at the moment it is still a bit shaky in the beginning of the match. (Or I guess I can't say I was doing everything right since we did not win any matches...)

We had to go indoors to play our match yesterday due to the two (!) typhoons that have hit us here. It is raining constantly!!! We all thought it was a bit unnecessary to go in on a Monday already, but to be honest I liked it this time because if we lost I could go to Stockholm to prepare for that tournament with Jonas.

Next match is interesting. I can't call it anything else. We play Nestor/Paes. Nestor, my former partner and most likely Pospisil's future partner for next year. It'll be a bit special for everyone. Except Leander I guess...

The picture above is one of the roads here in Shanghai. Rain much? 

 

Ändrade planer. / Change of plans.

Precis när jag och min coach gick igenom säkerhetskontrollen på flygplatsen i Peking plingade det till från min telefon. Jürgen Melzer är inte fit nog att spela både singel och dubbel här i Shanghai. Självklart jobbigast för Jürgen att han inte känner 100%-ig men inte så kul för mig heller. Det blev att jaga partner igen. Vasek Pospisil var på samma flight och han letade efter en partner. Så det blev en väldigt bra ersättare trots allt. Inte som planerat, men förhoppningsvis ändå bra. Inte så mycket man kan göra nu utan bara försöka göra det bästa av situationen.

 ---------------------------

Just as me and my coach had gone through the security check at the airport in Beijing my phone made a noise. It was Jürgen Melzer telling me that he is not fit enough to play both singles and doubles here in Shanghai. Obviously much tougher for Jürgen not to feel as fit as he wants but also not so much fun for me neither.  So I had to look for a partner again. Vasek Pospisil was actually on the same flight as us and he was looking for someone to play with. A very good substitute I have to say. Not as planned of course, but hopefully still very good. Not much I can do now but to prepare as good as I can and make the best of things.

Shanghai.

Det blev en kvalitétstimmes träning i morse med coach Scott Davidoff där vi körde en massa övningar och jag sprang skiten ur mig. Ran the shit out of me…ja det funkar ju. Eller inte. Igår körde vi på bra i två timmar. Jag försöker slita så hårt jag kan. Jag har redan nu fokus på nästa säsong och bryr mig inte jättemycket om denna mer. Dock vill jag ju självklart göra bra ifrån mig i dom tävlingar jag spelar såklart.

Bangkok var ju ett misslyckande. Hur bra dom än servade så ska vi ju inte förlora den matchen. Matchen i Peking var ju precis så tuff som jag trodde den skulle bli. Vi börjar bra och bryter dom till 3-2, sen spelar jag ett katastrof servegame. Blir breakade och det momentum vi hade försvann. Dom höjde sig och vi gick ner oss lite. Att vi förlorar 5 av 6 no ads hjälper oss inte ett dugg heller. Men jävlar vad bra dom spelade. Den där Nole kan nog bli någonting tror jag. Om han jobbar hårt…

Rolig match att spela på en överfull bana 1 dock. Alla kom ju naturligtvis för att se mig spela… Eeeeeeh!!! Ingen rolig match att förlora såklart. Två förstarundor i rad är ju aldrig bra. Men det är som det är.

shanghai-skyline.jpg

 

Nu är jag äntligen i Shanghai och om jag ska vara ärlig så är det skönt att lämna Peking. Shanghai är en mycket mysigare och roligare stad tycker jag. Det jag skrev i förra bloggen fick tydligen mer uppmärksamhet än vad jag trodde. Det blev visst en artikel här. Rätt sjukt egentligen. Jag beskrev ju bara sanningen. Luften var katastrofal tills dom gjorde att det började regna. Ja, dom gjorde så att det regnade. Allt för att det var en national holiday så då ville dom att det skulle vara bra väder. Rätt sjukt. Så nu får vi väl se hur dom reagerar på det jag skriver nu… Undrar om jag får lämna landet.

Shanghai är en av mina absoluta favorittävlingar. Dom gör ett fruktansvärt bra jobb här och behandlar alla spelare väl oavsett ranking. Alltid kul att komma hit! Jag ska spela med Jürgen Melzer här i Shanghai eftersom Mahesh ringde till mig innan Asien trippen och sa han inte kunde spela på grund av att han behövde jobba. Nu när Andy Murray opererade sig så blev det alldeles för mycket för honom att göra. Mahesh är Andys agent om ni inte visste det.

Sen misstänker jag att ni tennisintresserade inte kan ha missat nyheten om vem jag spelar med i Stockholm. Jag och Jonas Björkman får äntligen chansen att spela ihop. Vi pratade ofta om att spela nån tävling ihop på touren men vi hade ju båda partners som vi spelade med, så det gick inte. Nu när min säsong varit som den varit och min plan att kvalificera mig till London med så många spelare som möjligt inte funkat så var tillfället alldeles för bra för att inte göra det. Allt började i New York när jag, Bjösse och Thompa Jo käkade middag och vi satt och diskuterade om det skulle kunna funka. Jonas är ju alltid proffsig i allt han gör så han har tränat på bra det vet jag. Sen är han för skön när han hörde av sig till mig för att dubbelkolla att jag verkligen ville spela med honom. Då sa han att han är redo och han lyssnade Rocky soundtracket nu när han tränade…Eye of the tiger! There’s no easy way out! Sjukt kul ju.

robert-lindstedt-061.jpg

 

After another quality practice with coach Scott Davidoff today with tons of good drills before we jumped in a car and went to the airport. Yesterday me and Scottie got a good 2 hours in where he made me run all over the place. I am trying to practice as hard as I can. My focus now is already on next season as I don’t care too much for this one any more. But I obviously want to do well in my upcoming tournaments, but for next season…

Bangkok was obviously a failiure. No matter how good they served, we should not lose that match. The match in Beijing was as tough as I thought it would be. We start off pretty good and break them to 3-2. Then I have a disaster service game. They break and the momentum we had is lost. The fact that we lost 5 our of 6 no ads is not really helping us to win that match either. But they played very good, I havet to admit. Very, very good. That guy Nole might become good player one day if he works hard… (And if sarcasm is lost on you and you don’t get this, then just stay far, far away from my blog, please!!)

It was a very fun match to play though on a full, or overly full, court 1. Everybody came to see me of course…Ehhhh!!! Not a fun match to lose though. Two first round losses in a row is never good. But it is what it is.

Now I am finally in Shanghai and to tell you the truth, I am pretty happy to have left Beijing. I find Shangahi to be a much nicer and more fun city. What I wrote in my last blog actually got more attention than I expected. It even became an article or two. Pretty strange considering I only described the truth. The air was a disaster. Until they made it rain that is. Goverment controlled rain made the smog disappear all because it was a national holiday and they wanted nice weather for that. So strange… But now we will have to wait and see what reaction these words get. I hope I get to leave the country.

Shanghai is one of my absolute favourite tournaments to play. They do an increadible job here and treat all players well no matter what ranking. Always fun to come here. I’m gonna play with Jürgen Melzer here since Mahesh told me before I flew over to Asia that he had to work that week and had no time play. Now when Andy Murray had to have surgery he simply got too much work to do. Mahesh is Andy’s agent in case you didn’t know that.

 

7.jpg

And finally, I suspect you tennis lovers out there have not missed the news who I will play Stockholm Open with. Me and Jonas Björkman finally get the chance to play together. We often talked about playing a tournament or two together but it never really workde since we were both set with partners. But now when my season has been the way it has been and my plan to qualify for London with as many partners as possible has failed. Well, then the timing was too good not to do this. Everything started in New York during Us Open when me, Jonas and Thomas Johansson had dinner one night and we brought this up. Jonas is always professional in everything he does so I know he has been practicing well for this. And I loved it when he got back to me to tell me the tournament was ok with us playing and he wanted to double check if I really wanted to go through with it. Because he was really ready to do this and said he was listening to the Rocky soundtrack when practicing… Eye of the tiger! There’s no easy way out! Too funny!