Val av partner. / Choice of partner.

Jag har fått lite olika förfrågningar om hur det går till när man väljer en partner. Hur man går till väga och vad man letar efter i den andres spel. Så det är väl lika bara att skiva några rader om det.

 

Hur man frågar är ju rätt enkelt. ”Får jag chansen på dig? Jag tror vi kan passa ihop och ha det riktigt kul.” Ungefär så funkar det faktiskt. Mycket mognare än så är det inte heller många gånger. Men det kan vara allt från ett sms, ett telefonsamtal eller att man går fram till personen i fråga under en tävling. Ofta sker detta i slutet av säsongen, efter Us Open normalt sett. Allt är dock otroligt hysch hysch och hemligt. Men en sak är säker, på touren förblir inget hemligt, det är ett litet dagis när det kommer till rykten faktiskt.

 

Vad letar man efter då? Ja där blir det genast lite krångligare. Alla är ju olika och alla söker olika. Men det är inte alltid så att ett partnerskap som man tror ska fungerar gör just det. Och ibland funkar dom som man aldrig gav en chans egentligen. Ofta gör tillfälligheterna större skillnad än kvalitéerna.

 

Först och främst söker du ju någon som spelar på den sidan du inte returnerar på. Det kan låta lite löjligt men det är det viktigaste skulle jag vilja påstå. Det är inte lätt att byta sida, det går, men det är inte lätt. Man blir ju bra på det man specialicerar sig på. Att det är svårt att byta sida har ingenting att göra med saknaden av talang i ditt spel. Det är faktiskt störst skillnad vid nät för dina inbrytningar. Dubbel går så mycket fortare än singel så det är dina instinkter som måste sitta. Och dom är inte lätta att lära upp på nytt.

 

Vissa söker till exempel efter en storservare medans andra söker en bra returnerare. Jag har ändrat min åsikt om just det under mina år på touren. I början av min karriär ville jag ha någon som returnerade bra, men nu gillar jag det bättre om han kan serva. Kan ju ha att göra med mina tre år med Horia och hans hästspark till serve.

 

En sak som jag märkt är otroligt viktigt för mig är jag kommer bra överens socialt med min partner. Jag måste vara kompis med honom. Annars blir träningarna inget bra, snacket på banan funkar inte och tilliten finns inte där. Där är jag kanske lite ensam dock. Jag vet att många inte funkar så, många ser det som ett jobb. Du stämplar in, gör dina timmar och går sen skilda vägar. Jag önskar nästan att jag funkade så, men tyvärr inte.

 

Så när du bestämt dig för allt detta så sitter du ner med din eventuella partner och diskuterar nästa säsong. Allt från en coach till en fysio till schemat. Oftast är schemat det viktigaste, man måste komma överens där. Jag och Jürgen satt på hans hotellrum under tävlingen i år och kollade på schemat tillsammans. Vi var mer eller mindre totalt eniga förrutom en eller två tävlingar så vi kände att det var bara att köra på.

 

Så nu gäller det att Jürgen blir frisk och kry så vi kan kämpa mot alla dom andra. Vi mot dom. Vi mot världen.

 -------------------------

I’ve gotten a few questions and comments on how it works when you look for a new partner. What you are looking for in his game. So why not write a few lines about just that.

 

How you ask is pretty simple. “Do you wanna go steady with me? I think we are a good fit and can have a lot of fun together!” It kind of works that way actually. The maturity level is actually not much higher if I can be honest. It can be everything from a text message to a phone call to talking to the player at a tournament. Normally it all takes place after the Us Open. Everything is very secret and no one should know anything. But one thing is for sure, on tour nothing stays a secret. It’s a real kindergarten when it comes to things like this and rumours.

 

So what do you look for? This is more complicated and everybody is different and look for different things. Sometimes a partnership that you think for sure will work doesn’t and the vice versa. Often circumstances make a bigger difference than the qualities of the players.

 

First of all you look for someone who plays the side you don’t. It might sound a bit ridiculous, but it could be the most important thing. It is not easy to change sides, it’s possible, but it’s not easy. You become good at what you specialize in. That it is difficult to change sides has nothing to do with the lack of talent in your game. The biggest difference is at the net when you need to cross. Doubles is much quicker game than singles so it is your instincts that have to work. And those are not easy to retrain.

 

Some guys search for a big server and some for a better returner. I have actually changed my mind about this over the years. I started out on tour looking for a good returner but have changed and prefer a partner with a solid good serve. Might have something to do with having spent 3 years with Horia and his canon of a serve.

 

One thing that is very important for me is that I need to get along socially with my partner. I have to be good friends with him. Otherwise the practices are not any good, the communication on court is bad and the trust is not there. I might be a bit alone in this. I know a lot of guys see this as a job and that you simply punch in and do your hours and go your separate ways at the end of the day. I almost wish I worked like that.

 

So when you have finally decided of all of this you sit down with you eventual partner and discuss anything from a coach, a physio or the schedule. Often the schedule is the most important, you need to agree on it and try to stick to it. Me and Jürgen sat in his hotel room in Shanghai and look at the schedule and discussed different options. We were in complete agreement except for a tournament or too, which was perfect really.

 

So now Jürgen needs to get fit so we can start fighting against all the others. Us against them. Us against the world.